söndag 18 februari 2018

I min lilla gråa värld


Egentligen tycker jag inte att färgen grå är speciell på något sätt. Men den senaste tiden har jag märkt jag att jag dras till den. Jag hittar allt möjligt som går i grått och upptäcker att färgen lugnar mig. Hela mitt inre får en slags balans.

Kanske är det just det som behövs just nu. En återgång till det balanserade. Till det gråa. När det känns stabilt kan jag börja ta in flera nyanser av grått, gå vidare mot andra färger.

Milda färger är behagliga i stunder av läkande. Stora ytor utan mönster. Få saker som distraherar då det gäller att hushålla med energin så att den räcker till det nödvändigaste.

Just nu är jag tillfreds med att vara en liten grå en i en jämngrå vardag. 

fredag 16 februari 2018

De äldstes dans och myndiga bröder

- Tar du klänning? frågar Emil.
- Öööh...

Ikväll har gymnasietvåorna sin dansuppvisning och den sista dansen dansas med föräldrarna. För två år sedan dansade jag med Anton. Den här gången har det varit så mycket ohälsa att jag, nog kommit ihåg att jag är inbjuden men liksom, lyckats förtränga den exakta tidpunkten. (Och hur ska jag orka?)

- Kan jag ta den här mörkblåa? Med långa snörstövlar till?

Jo, det skulle gå bra. Emil har en ny mörkblå kostym med vit fluga. Kan bara tänka mig hur stilig han kommer att vara i den.

Mina tre söner var samlade till födelsedagsglass igår.

- Nu är det bara jag kvar som inte får bestämma själv, säger Junior, och syftar på att alla hans fem bröder är myndiga. - Fast mamma, du bestämde nog över Anton då du sa att han måste gå och tvätta händerna innan han äter.

Vissa ränder går aldrig ur oss mamma-sebror.

torsdag 15 februari 2018

Yttre stöd för inre glöd


Har fått mina nya stödärmar och -handskar. På dagen har jag tryck 3 och på natten tryck 2. Jag var genomsvettig innan jag tryckt in armen och handen i någonting som verkade vara alldeles för smått. Man ska vara verkligt stark i den andra armen för att överhuvudtaget få på stöden. Kunde nog ha gråtit en skvätt med tanke på att dessa ärmar/handskar ska jag dras med resten av livet. Dag och natt.

Försöker orka vara aktiv korta stunder. Sen liksom bara ramlar jag ihop av utmattning. Kroppen stöder mig inte det minsta fastän jag själv skulle ha lust att "få någonting gjort". 

Tänker på att det skulle vara helt omöjligt att just nu orka stå en hel högmässa vid altaret och i predikstolen. Så ska man engagera sig också och inte bara stå.

Borde få ett korvskinn som jag kunde klämma in hela mig i. Då kunde jag säkert predika andäktigt tills jag helt enkelt skulle...

explodera!

onsdag 14 februari 2018

Grattis Emil 18 år!

Han hade bråttom till världen och kom en månad för tidigt.
Farten håller i sig...

tisdag 13 februari 2018

Flera stygn och mera sjukledigt

Det blev en del överraskningar i dag. Har sedan operationen haft en intensiv värk i armhålan och har inte kunnat träna upp rörligheten heller.

Kirurgen som opererat konstaterade genast att det måste åtgärdas. Hastigt var jag bedövad och låg under ett grönt skynke. Någonting lossades på och så är jag nu alltså sydd igen.

Och hur skulle vi tänka beträffande en återgång till jobbet nästa vecka? Jag sa som jag tyckte. Att jag inte ska jobba förrän jag är frisk. Kirurgen höll med. Är sjukskriven till och med påskannandag.

Ska ta mig hem nu. Måste söka efter värkmedicin eftersom bedövningen håller på att släppa.

Åbodagar


Igår togs en hel uppsjö blodprover kändes det som. Idag ska jag träffa kirurgen, armar och ben ska mätas och jag ska igen fylla i en enkät hur jag mår. Också vikten kollas. I den här studien tycks det vara viktigt att hålla reda på kilona...

Åbo är grådaskigt så vädret piggar inte upp direkt. Men jag har sovit riktigt bra så sömnen är rena vinsten i sig.