tisdag 17 april 2018

Flygekorrar till salu eller kyrkans förvaltning

Återigen sitter jag på tåget. Kursen handlar om kyrkans förvaltning. Jag har tidigare "frivilligt" gått på liknande kurser eftersom ämnet intresserar mig. Jag minns att vi en gång övade att hålla församlingsrådsmöte och skulle låtsas sälja församlingens skogsskifte. Det blev en överraskande vändning i ärendet då en "rådsmedlem" upptäckt att det förekom flygekorrar i området. Ni kan gissa hur roligt vi hade innan vi beslöt att "bordlägga" ärendet.

Hursomhelst ska vi idag tillsammans med en jurist gå igenom kyrkans tjänste- och arbetskollektivavtalssystem. Imorgon blir det fördjupning i kyrkolagen, kyrkoordningen och valordningen för kyrkan samt församlingens, stiftet och kyrkans förvaltning.

Det är inte utan att jag hör er sucka för att det låter så knastertorrt. Men det är det inte! Det är precis som att reda upp ett tilltrasslat garnnystan. Först känns det omöjligt men då det är gjort kan man skapa många intressanta mönster...

måndag 16 april 2018

Ledig måndag

Vi har hjälpts åt och storstädat huset. Genast som jag började jobba föll allt ihop och det började samlas diffusa högar på sina ställen. Nej! Stopp! Så här vill vi inte ha det. Nu känns det bra då mattorna varit ute, golvet är torkat och en stark rakvattendoft tränger in i näsborrarna. Ja, min man sparar inte på rakvattnet. Vissa dagar krossar han hela flaskor...

Vi avslutade dagen med simhallsbesök. Det är så roligt att vi tre, mamma-pappa-barn, har hittat nya rutiner och verkligen gör saker tillsammans. Aktiviteterna stärker vårt vi och har gjort oss tajtare. Den här känslan har jag länge längtat efter att få uppleva så jag njuter verkligen av sammanhållningen i vår lilla kärnfamilj.

Jag ska upp före tuppen eftersom jag tisdag-onsdag har två dagars pastoralkurs på Lärkkulla i Karis. Ser fram emot dagarna och den varma gemenskapen. Och att få gå till dukat bord är rena lyxen...

Nu behöver jag samla mig och packa väskan, för natten blir kort. Men jag har redan hunnit sova ett par timmar då jag somnade lyssnande på Mozart i Swingle Singers version. Det tar på krafterna att njuta av livet!

söndag 15 april 2018

Bråda dagar och dopp i havet

I Åbo fick jag träffa kirurgen som konstaterade att flera deciliter vätska försvunnit men att det ännu finns 4-5 dl fett som i ett senare skede ska sugas bort. Samtidigt ska en korrigering ske i armhålan och dessutom ska gammal ärrvävnad från strålningen tas bort. Så ännu är vi inte klara med projektet. Nästa läkarkontroll blir i juli dvs ett halvt år efter operationen.

Har fått samla ihop all min energi för att börja jobba. I fredags tog jag itu med min post och kollade upp vad som hänt medan jag varit borta. Jag läste gamla protokoll och hann med två möten innan huvudet gav upp strax efter kl. 13.

Idag höll jag min första högmässa på över tre månader. Det var lite rostigt men visst finns allt kvar av kunskap och rutin fastän det för stunden känns som om allt är långt borta.

Veckans höjdpunkt blev vinterbadandet med syster Susan. Med varma skor och handskar kändes faktiskt vattnet på 0,5 grader inte så farligt kallt. Det gick till och med att efteråt sitta en stund i solen på verandan fastän det bara var 5 grader i luften.


På vår gård finns fortfarande stora snödrivor kvar. Men nu orkade inte Junior vänta på studsmattan längre så idag togs den ibruk igen. Det är alltså full vinter hos oss ännu även om våren tar över mer och mer för varje dag som går.

onsdag 11 april 2018

Sjukhusdagar i Åbo

Semestern är all och jag skarvar i med ett par dagars sjukskrivning för att kunna vara på sjukhuset i Åbo. Under fem år kommer jag att göra de här resorna. Tänk vilken lyx att få bli uppkollad under så lång tid. Det blir mera sällan vartefter om allt förlöper som det ska.


söndag 8 april 2018

Syster Susans dag


Hon siktar alltid högt. 
Flyger och störtdyker omvartannat.

Väntar aldrig 
utan hugger i där det behövs. 

Ingenting är omöjligt. 
På sin höjd lite komplicerat.

Älskar sin familj.
Älskar att vara med sin familj.

Hon är den mest spännande människa jag känner. 
Hon är min lillasyster och bästa vän.

Grattis på födelsedagen!

torsdag 5 april 2018

Med sidan före

Ibland prövas ens tålamod. Skulle läsa min jobbpost och ändra autosvaret. Tvärstopp. Lösenordet hade förfallit. Tre dagar har jag mejlat och pratat med olika telefonsvarare men fick idag äntligen tag på rätt person som kunde ge mig ett nytt lösenord. Fast då jag såg att jag hade flera hundra olästa mejl sa jag åt honom att han nog gärna kunde få ta lösenordet tillbaka...

Min man har bytt ut den rostiga bastu-ugnen och igår eldade han bastu på gården för att alla ämnen på den nya ugnen skulle brännas bort. Det såg ut som om han ville hjälpa våren på väg. 

Blev igår påkörd av någon som inte väjde för mig som hade grönt ljus. Körde oturligt min mans bil och då blir det invecklat med polis, brottsanmälan och försäkringsbolag. Själv skadade jag mig inte men har frusit snart ett helt dygn. Kroppen minns frontalkrocken från år 2001. Jag tackar min Skapare att inte Junior var med. Bilen som körde på mig bucklade nämligen bakdörren på passagerarsidan, just där Junior brukar sitta. Den upplevelsen klarade han sig bra utan.

Medan vi var hos polisen hade Anton sökt mig.
- Var är mamma? frågar han Junior som är ensam hemma.
- Det har hänt nå konstigt, säger Junior. Mamma har blivit överkörd. Fast hon e int nå skadad, tillägger han snabbt.

Nu blir det Sannas matkasse och timjandoftande citronkyckling med potatisgnocchi.

måndag 2 april 2018

Sista dagen sjukskriven

Det som var tänkt att vara fyra veckor blev sex veckor som blev nästan tre månader. Men så gick det inte som på Strömsö heller. 

Vågar inte tänka på hur jag hade mått idag om jag gått tillbaka till jobbet i mitten av februari... Nu har jag hunnit skapa nya rutiner, vilat, tränat, ätit bra och hittat mina sätt att slappna av. Fortfarande återstår en hel del för att den holistiska bilden ska vara i balans.


Det ena påverkar det andra som påverkar det tredje. Fortfarande har jag problem med sömnen men den senaste veckan har jag börjat drömma på nätterna igen. Antagligen beror det på att jag kan sova flera timmar i sträck så att jag hinner till drömstadiet. Lika förvånad blir jag varje morgon som jag faktiskt sovit och inte bara slumrat.

Lyssnar mycket på jazz. Lägger mig på gästsängen i mitt arbetsrum, drar över mig den sköna filten och lyssnar. Ibland somnar jag medan Monica Zetterlund jazzar vidare. Eller Peggy Lee eller Nat King Cole.

Men allra mest njuter jag av a cappella-sång. Fascineras av hur många uttryckssätt människorösten har. I kombinationen med finsk poesi sjunger Club for Five eller Rajaton för mig. Också The Real Group har följt med länge.

De här tre månaderna har gett mig chans att hitta balans mellan de olika delarna som människan behöver för att må bra. Ännu återstår mycket engagemang och aldrig blir man väl färdig heller. Men att ha hittat någon slags väg som innehåller balans är mycket vunnet.

Är tacksam över semesterdagarna som följer nu. Tror inte att de blir så mycket semester utan mera en uppladdning för att börja jobba. Simningen fortsätter, likaså lymfterapin och vi utvecklas i köket och vågar prova på mycket ny och nyttig mat.

Och så är våren på väg. Småningom.