tisdag 18 juli 2017

Liten statistikuppdatering

Vasa svenska församling är den tredje största i Borgå stift efter Borgå och Esbo. Vi har ca 12 800 medlemmar och för tillfället sju präster varav två på halvtid.

Har ett behov av att summera vad jag gjort innan jag kan börja semesterslappa. Kollade igenom kalendern och kan konstatera att jag på 10 månader minus några veckor sjukledigt har hållit följande förrättningar:

14 jordfästningar (+ 14 sorgesamtal)
20 dop (+ 20 dopsamtal)
2 vigslar (+ 2 vigselövningar)

Efter semestern väntar 4 dop och 2 vigslar.
Som i ett nötskal.

Nu ska jag ta itu med slappet.

måndag 17 juli 2017

Sanningens ögonblick eller Så tyckte vi


I går efter konfirmationen delade vi ut de diplom som vi skrev åt varandra under lägrets sista timma. Alla fick diplom, också vi ledare. Jag blev alldeles rörd då jag såg vad konfirmanderna skrivit åt mig. Gladast blev jag över att de uppskattat min undervisning och att jag är rolig... Klicka på bilderna så ser ni vad jag saxat.


söndag 16 juli 2017

Neverending story

Försöker hela tiden hitta ett balanserat sätt att leva så att jag ska orka dras med min lymfödemarm. Simningen gör att jag är smärtfri några timmar efteråt. Man ska komma sig ut i det iskalla vattnet och ta tjugo tag så är det överkomligt att simma en stund. Som tur är bor vi nära stranden så jag leker med tanken att morgonsimma någon dag under semestern.

Lymfterapeut Hilkka gav mig en liten bit av okänt material som jag kan ha på olika platser under stödärmen. Tanken är att räfflorna masserar och får igång lymfvätskan då jag rör på mig. Men som ni ser på bilden så blev det rätt smärtsamt att få den massagen. Det skavde och brände mest.


Det går också att förutom stödärmen linda nedre armen som är svårast angripen. Eller att ha två stödärmar på varandra. Alla knep är tillåtna och bara jag själv kan bestämma vad som fungerar.

Det kommer stunder då jag håller på att bli tokig av trycket och värken och sliter av mig både handske och ärm för att huden ska få andas. - Bort med allt och låt mig bli frisk! 

Om det bara vore möjligt...

På tröskeln till semester

Efter några intensiva arbetsdagar står nu endast söndagens konfirmationsmässa mellan mig och min semester. Redan har flera arbetskamrater kommit utvilade tillbaka i jobb. Ledig tid gör underverk då man både vilat och upplevt något nytt. Jag har två veckor på mig att klämma in bådadera.

Efter 10 månader som präst upplever jag mig hel i min yrkesidentitet och trygg i mina arbetsuppgifter. Under veckan på skriftskollägret blev jag själv överraskad över hur bra jag trivdes med lägerlivet. Min ledarförmåga sattes på prov och jag tyckte om att både ha och ta ansvar för helheten.

I morgon ser jag fram emot att få bära den röda mässhaken. Vi firar apostladagen och temat är "I Herrens tjänst". Den röda liturgiska färgen som symboliserar Anden, blod och eld har vi bara två andra dagar under kyrkoåret: på pingstdagen och när vi firar Stefanidagen, annadag jul.

onsdag 12 juli 2017

Plötsligt händer det

Säkert är ni många där ute som tycker att era barn är olika varandra. Det är mycket som formar ens ungar. Generna ska ju ta ut sin prägel och likaså gör omgivningen och de sammanhang man vuxit upp i.

Då de tre storstora pojkarna var små skulle det vara fart hela tiden. De simmade varje dag, tyckte om allt som gick snabbt, hoppade, studsade och var högt ovanför marken.

Nu då Junior växer upp är det det absolut lugna som gäller. Ve och fasa om någonting snurrar, lämnar marken eller gungar. Så har han aldrig frivilligt klättrat heller. 

Killarna har också helt olika stil. Vi har allt från minimalister till bohemer i vårt halvdussin. För någon är kostymen det naturliga medan en annan kvamnar av slips och blandar färger, mönster och former som en konstnär med palett gör.

Men så händer något som förändrar allt. Och tänk att det aldrig skulle slå fel. En hungrig tonåring kommer hem en natt och frågar om det finns någonting att äta och i samma mening konstaterar han att det är ohälsosamt att äta på natten. What? Sen när? 

Allt som en mamma försökt lära ut under många år har plötsligt gått in. Då är det ingen skillnad om man är lugn, sprallig, slarvig eller prydlig. 

Och mamman viskar tyst: tack!

måndag 10 juli 2017

Kallelsen kom eller Kall simtur

Äntligen kom brevet jag väntat på - kallelsen till Åbo universitetscentralsjukhus och kliniken för plastik- och allmänkirurgi. Det går ända till hösten innan jag får komma dit för konsultation. Egentligen passar det mig bra, då får jag mera tid på mig att komma fram till om jag ska börja på med något eller låta bli.

Det handlar alltså om min vänstra arm och hand och lymfvätskan som inte rör sig som den ska eftersom man i samband med min bröstcanceroperation tog bort en stor mängd lymfkörtlar ur armhålan. Nu klarar jag mig tack vare stödärm och -handske som balanserar trycket. Då lymfvätskan inte rör på sig förvandlas den småningom till fett. Kan alltså bli aktuellt med en fettsugning av arm och hand. Något som lär ska vara mycket smärtsamt - efteråt.


Eftersom simning är bra för armen och simhallen har sommarstängt blev det ikväll premiär för havssimning. Och ja, det var kallt så jag trodde hjärtat stannade då jag doppade mig. Sedan simmade jag en god stund ändå medan de höga vågorna uppfriskande piskade ansiktet så att tångdoften smög in i mina tankar.